Kolla på fina mössbilder på Lovisan och Hyvönen här: här! *klicka*
***
Jag är på TV om 10 dagar. Jag vägrar titta.
***
Och till alla som tror att jag ska göra gratisjobb, kolla på det här klippet en gång för alla, jag har hyra och lån och räkningar precis som alla andra duh!:
“There is no publicity value… the only value for me is that you put money in my hand…”
“They want everything for nothing but they wouldn’t go for five sec without getting paid…”
see some of my work here:
http://www.b-martin.se
press/about my books:
amanda@modernista.se
Undrar om folk fattar hur grymt och billigt det är
att få två feta fotoböcker i en box för det här priset… hoppas det!
Förord: Bodil geni Malmsten / Design: Lars geni Sundh /
Somnade 05.00 imorse, käkat en korv och en hårdmacka på hela dagen… och så pratat i sex timmar, fotat 1000 bilder, borde sälja mina inälvor så jag har råd med min kvarskatt… men istället hamnar jag trött och ful på Grand Hotel och sedan RAW där man tursamt fick glida in och sätta sig i bakre delen av salongen … jag, Sundh, Mandy Manson, Sony-Pet och Åsa och sköna Margareta fick skratta så vi hade ont. Sjukast i huvudet var Phil Nichols, som efter sitt gig går förbi mig, stannar till och blinkar två gånger. Jag blir livrädd och gömmer mig bakom Sundh och just då ser jag Per Sinding-Larsen! Det enda jag, som “ska” vara bra på ord kan säga är: - DU ÄR BÄST! Och jag är inte full. För jag är nykterist. Som vanligt. Men PSL är ju geni. Som vanligt visar det sig att Sundh känner Sindingh, för vem känner inte Sundh…. mannen, myten, macarenan. Tillbaka till Phil Nicols, som sjöng att han var en ensam gay eskimå i många olika tappningar. Min favorit var Billy Bragg-versionen som jag spelade in på min mobil. Givet Facebook-klipp. Om jag nånsin hittar min mobilsladd.
Sedan gled jag vi in på nå fräs-ställe hänger man efter sköna M får man glida förbi, M bara håller upp sina fingrar och man är i dunka-dunka bunkern.
Brukar jag gå hit ofta frågade någon - Nej jag har ALDRIG varit här förut säger jag. Jag bara jobbar jämt och förut fick jag panik direkt av såna här ställen. Det fick jag dock inte ikväll. Bara hunger… och ska upp tidigt imorgon och vad ska jag göra på såna där ställen? Booooring. Är man nykterist från Norrland finns det ju andra saker som man hellre vill göra… men hänga på Grand och gå på RAW kan jag göra när som helst, tack P det var askul!
Jag har fortfarande ingen säng. Så då är det inte kul att gå och lägga sig. “Är du på Tysklands turne eller?” Tydligen.
Och ja just det, Hasse Bronten var snyggast ikväll. Armar, armar, snygga armar is the shit.
Lyssnar på inatt: Hästpojken - Utan personlig insats (”att hoppas på något fint är att skjuta sig i huvet”), Justin Timberlake feat Duran Duran - Nite runner, Bloc Party - Better than heaven, Frida Hyvönen - Scandinavian Blonde, Oasis - Falling down, Mattias Alkberg BD - Kom kom (vilken Broder Daniel-början den låten har), The Gun Club - She’s like heroin to me, New Order - Ceremony, Siouxsie & The Banshees - Christine.
Bok hos Bodil.
Något helt annat: Fan vad det är fult med vita skor!
LYSSNA:
Om de spelade den här låten ute nån gång skulle jag dansa… basen, basen, basen!
“… mest imponerande är hur hon varje gång reser sig, beredd att slåss på nytt.” “… ibland undrar jag om någon annan svensk författare är så konsekvent modig i sitt förhållande till språket som Bodil Malmsten är. Hon utmanar orden. Hon brottas med dem. Hon utvinner nya nyanser genom att använda rentav livsfarliga retoriska grepp. Det är sylvasst, alltid exakt, det är intagande men ändå vackert.”
Bodil har skrivit förordet till min bok “emotions”… inget kunde passa bättre.
”Hon beskriver livet i fritt associerande språng mellan de stora frågorna och den individuella erfarenheten, och skriver på rim vid en tid då detta är tämligen omodernt. Rimmen kan ibland vara tämligen hejdlösa, såsom när hon rimmar parallelliskt på parabolantenniskt.”
Sev and Bod aka Bodil Malmsten doing our “Don’t take my picture” - pose.
“Bodil Malmsten hatar att bli intervjuad. Ändå är hon tillmötesgående när vi ska boka en träff. Men villkoren är strikta. Ingen fotografering. Ingen illustratör överhuvudtaget. Ingen restaurang eller allmän plats heller. Det får bli hemma på hennes tillfälliga adress i Vasastan. Fikabröd, då? – Oh ja, gärna. Kanelbullar – jag älskar kanelbullar!”
“Hon är påfallande allvarlig, fast hon säger en massa roliga saker hela tiden. I stället är det mest jag som skrattar. Till exempel åt hennes förklaring till varför det ändå blev en intervju. – Det är väl utmärkande för oss människor – att säga en sak och göra en annan. På det sättet är jag en perfekt representant för hela mänskligheten.”
“Bodil Malmsten är drygt 60. Hon tycker själv att hon – så länge kroppen håller – befinner sig i en av livets bästa perioder. Hela ungdomen var ett långt mörker – usch, fy! Och barndomen var tråkig – överskattad som tillstånd.”
“I din bok, Plura, Resa genom ensamheten, skriver du om Bodil Malmsten och att hon ”hatar intervjuer, för vad de gör med henne, att hon svär mycket mer än vanligt, att hon radar upp floskler, uttalar sig om saker hon inte har en aning om och så vidare” och så tillägger du att du själv känner samma sak. Är det så? Hatar du intervjuer? - Man går in i en slags roll, så här, i alla fall om man sitter i TV och gör intervjuer, så börjar man liksom säga saker, påståenden som bara ploppar ut, ”nä, jag är inte rädd för att dö” eller något sånt där och man undrar varför man säger som man gör.”
