fast vaddå det är väl bra
Tuesday, November 18th, 2008
När kommer du hit när kommer du hit när kommer du hit… Jag vet inte. Jag är i gula villan, inga jävla pizzakartonger och de där äääckliga gröna oliverna ingen vill äta som rullar runt, inga krav hitan och ditan, inga dyra taxiresor med popstarglans, inte vara vaken 04.52 på en madrass och hata allting. Hur sugen är jag då på att komma dit, komma dit just nu inte ett skit. Gula villan vinner. Sova i en säng. Äta. Sova igen. Min lillebror opereras inom två månader. Min bästa mormor till sjukhuset på torsdag. Ibland vaknar jag och gråter men det är ju november.
Men ja, arbete är bra, jätte jätte bra, jag måste jobba och allt är litet och alla är samma och de man tror är bra är inte bra och de som man tror är skit är skit så då är det väl bättre att ändå tro bra saker eller kanske inte men du får inte bli bitter, du måste bli bättre. Trött på att spela samma spel tillbaka som spelas mot mig men de få man hittar som inte är idioter får man vara glad för.
KH ikväll “- Det är roligt med dig.. nu har jag fattat att du är ju aldrig asarg! Du kan inte vara arg längre än fem, sex minuter. Om jag är dum i huvet en dag så skiter du i det rätt fort om jag inte är dum i huvudet jämt alltså.” Jag kan aldrig vara arg länge. Jag retas, jag retas ja… men jag är alldeles för snäll. Kamrat KH utnyttjar det lite lagom och är inte lättstött, bara lätt stööööörd.
När B hörde om vad folk sagt och gjort mot mig i år så bara gapade B. “Men… hur kan du förlåta folk sådär?” “- Det är den bästa hämnden har jag hört…” fast jag tror inte ens på hämnd.
Lyssnar bara på det här låtarna i gula villan i Norrlandia, dunkar ur skallen:
Mix av Moby’s “Slipping away” och Myrlene Farmer’s “Crier la vie”…
Inboxens liv:
“Gullunge! Huvudet mår bättre, tack så mycket. Hoppas du mår bra. Kram.”
“Pärlan! Jag är mitt inne i att baka lussebullar med finskan, det är mysigt! Har möte med skivbolaget imorgon. Jag har massa idéer. Uppdaterar dig imorgon, pussi puss.”
“Har just landat på F16 efter mellanlandning i Slovakien. Hemma runt 20 :)”
“Kvällsro och grönt te har jag ska du veta.”
“Ska du intervjua mig tillbaks?”
“Vi kan leva utan varandra. Alla kan leva utan “varandra”. Men jag gillar ju dig.”
“Vill vara fin när vi ska hångla!”
“Nej fan. Sorry. Vi känner inte alls varann.”
“Jag gillar inte glamourmodeller…”
“Kom hem och bli peppad av teamet!”
“Vi får väl se hur det blir med vår (eventuella) framtida vänskap. Jag tänker inte lägga mig platt, om du nu trodde det.”
“Du får inte ha så höga krav, tänk på det du åstadkommit! Jag vet hur det är att jobba med konsten…”
“Jag fattar att jag skulle ringt dig, det var jävligt klantigt och dumt av mig. Förlåt. Jag hoppas du förstår att jag aldrig menade att gå bakom ryggen på dig.”
“Jag skrev tydligen till dig för precis fyra år sen, förmodligen tyckte jag att du var skitsnygg och du ba “Va?”. Det ska jag ta med i mitt CV. Jag kommer bli en ensam man.”
“Tjena laaaxen, hänger du nåt här? Bor du kvar i hålan Örebro eller har du sökt dig därifrån? “
“Snälla, hata mig inte för det här. Jag vill inte förlora dig som vän, men det är nog inte upp till mig att bestämma kanske…”
“Det är skillnad på hur jag är med folk och hur jag är med dig.”
“Snälla. Jag vill verkligen inte att det ska vara såhär. Ring mig eller smsa närsom.”
“Djävla kvinnfolk! Känslodödare är dom (inte du).”
“Hoppas det blir bra väder på lördag… till Norrköping?”
“När du hade en vän som dött i tsunami-katastrofen så hade du en väldigt bra text uppe, har du kvar den?”
“Det känns som sagt jätteruttet att ha behövt isolera sig som jag gjort, förlåt mig. “
Skickade SMSens liv:
Jag är smshandikappad idag och jag tror det är ditt fel. Överansträngd. Jag måste dra o handla käk.
Fattar ni grejen med min kattmask? :
Nej, mitt nyårsfest-tema handlar inte om trånande män, KJ. Men du får komma ändå. Du får nog se om filmen innan.
She is an actor playing a part. “Holly Golightly” isn’t even her real name. She meets Paul, both having sex with the wrong people, both confused about where they are in the world… two drifters. Her character is someone who is pretending to be sophisticated, hanging around with phony people, but really comes from humble beginnings. Once in a while you will hear in her voice the “country-girl” drawl, and you will see who she really is. Paul Varjak is in a similar situation. He is also playing a role and has a lousy self-image. He wants to write but has had such a hard time at it... They can help each other. This is a beautiful film about romance and the dangers of trying to be emotionally anonymous. Truman Capote later in life said that “Holly Golightly” was his favorite character.
