Every gun that is made, every warship launched, every rocket fired signifies in the final sense, a theft from those who hunger and are not fed, those who are cold and are not clothed. This world in arms is not spending money alone. It is spending the sweat of its laborers, the genius of its scientists, the hopes of its children. This is not a way of life at all in any true sense. Under the clouds of war, it is humanity hanging on a cross of iron.

When will our consciences grow so tender that we will act to prevent human misery rather than avenge it?

We will not learn how to live together in peace by killing each other’s children.

I wish those who make war would truly understand the price of their actions. We will now never know how much happiness and laughter this little girl could have brought to the world, what contributions to society or science, what beautiful children she could have mothered. We will only have this heartbreaking picture to now remember her by.

Words can’t do justice to pain.

Nyligen kunde man läsa en läkares debattinlägg i
Aftonbladet om att det gemensamma för
några galna tonårsmördare är att de behandlats
med anti-depp t.ex Prozac och Ritalin + mer mediciner.

Zoloft nämns dock inte.

Galna småkids på för mycket droger?
Det är säket en bra idé.
Barn ska helst inte ta Prozac och inte ta
en mix av en massa droger, vad konstigt att
det kan hända något i enstaka fall (vi snackar ju
ändå om -enstaka- fall). Klart det behövs en
diskussion om att de ger barn medicin på fel sätt.

Men att göra SRRI till något som inte funkar eller
som något folk ska akta sig för blir ju inte heller rätt.

Att det inte fanns några “varningssignaler”
eller motiv för något av de här fallen som tas upp,
det stämmer ju inte heller om man följt med i
rapporteringarna. Personerna uppträdde mycket
stört och konstigt. “Jag trodde väl att han kunde göra nåt sånt här”
Vissa var besatta av extrema grupper, såg upp till galna attentat
etc -innan- de tog någon medicin. De vuxna vet väl inget annat
sätt att hantera det på. “Oj vilken jobbig störd unge ge honom
en kombination av en massa droger det blir nog bra” - NOT.

Många har blivit behandlade av Zoloft,
springer miljoner runt och mördar folk helt plötsligt? Nix.

Hur många människor springer runt och mördar
och gör sjuka grejer utan SRRI?
Vad ska det förklaras med?

Det “roliga” i artiklar som den där är att det aldrig tas
upp vad medicinen egentligen är till för, om man skulle börja
ge ut en viss medicin till vem som helst utan att ge en
diagnos först… det skulle ju bli helt GALET!

“Du har inte symptomerna för det som ska
behandlas med SRRI men skitsamma! Ta massor!
Och mixa gärna olika! Och sluta med medicinen
lite som du vill för vi har ingen koll vi bara skriver ut”

Så då får medicinen en massa skit,
istället för att den faktiskt botar
människor med problemen den var framtagen
att funka på när den används rätt.

I varningsvideor om SSRI på nätet kan man
se kvinnor som har som mission att stoppa
Zoloft för att en läkare gav det till henne
två veckor efter hennes skilsmässa och hon
fick en hög dos och blev “helt konstig”.
Igen, oj vad konstigt.

Ska man skylla på medicinen eller doktorn
som skriver ut en medicin till någon som
absolut inte ska behandlas med den?

Vet ni hur länge man ska ha ett tillstånd
för att det ska räknas som att verkligen
vara panikångest, depression, agoraphobia etc?
Över 6 månader. Att vara lite deppig två veckor
är inte något onormalt, speciellt inte i kombination
med en skilsmässa.

Det är klart att nånstans har många fått för sig
att allt ska det tas piller mot. Men då kan det bli en
negativ baksida, att de som faktiskt behöver
behandling inte vågar för att det ju “inte hjälper”,
“är för farligt” etc när det kan vara farligare på
många sätt att inte få rätt behandling.

Knarka upp en 15-åring på Ritalin liksom,
det fattar väl alla med vett i huvudet att det
inte är någon bra idé.

“Ingen människa ska behöva vara drogad”
skriker bloggarna i sina svar på Aftonbladet.
Alla mediciner är en slags drog, och de behövs
för att väldigt många personer ska bli friska.
Det gäller både huvud och kropp.
Dessutom tycker jag som nykterist att det alltid
är lika roligt hur folk som super ganska ofta
tycker att “ingen människa ska vara drogad”…
ja, ja det kan vi snacka om en annan gång.

Att tro att mediciner inte behövs och att man
kan bota allt med att “äta nyttigt och skaffa hund”
är naivt. Det är ett plus bara, do it!

De här allvarliga biverkningarna som det skrivs om i
artikeln att de “ofta inträffar” stämmer inte heller.
Allvarliga biverkningar är ovanligt.
De vanliga biverkningarna är INTE vanföreställningar
och förföljelsemani. Snarare att vara trött,
bli torr i munnen och må illa etc. De flesta svarar också i
stora undersökningar att de vanliga biverkningarna (som sedan oftast försvinner)
inte är jobbiga nog att sluta för, för att de positiva effekterna är mycket större.

Det är inte medicinerna som det ska gnällas på ,
snarare hur de skrivs ut, hur hur man ställer diagnos,
och vilka doser som ges. Funkar inte en medicin så
ska den inte tas. Dessutom tror jag också att många
tar alldeles för höga doser. För mig räckte det att
ta 25mg för att häva panikattackerna, en gång när
jag hämtade ut min medicin var Apotektanten helt
misstänksam om det verkligen stod rätt för att det
“var ju en väldigt låg dos”!? Hallå?!

Zoloft är t.ex framtaget för att bota post-traumatisk stress,
agoraphobia och panikångest.
Det är inga påhittade saker som bloggvärlden
tror typ i svar till artikeln:
“Det hjälper att äta nyttigt och
skaffa en hund, akta er för läkemedelsindustrin”.
Nej, det funkar verkligen inte alls mot isolerande
agoraphobia och post-trauma.

Jag testade allt innan jag insåg att 25mg Zoloft
hjälpte mig enormt mycket, så att de ‘andra metoderna’
kunde få effekt. Nyttig mat, hund, terapi, etc är väl bra
men det gör ofta ingenting för att häva panikattackerna eller
post-trauman och agoraphobia när det pågått under lång tid.

Skulle de nya typerna av SRRI försvinna och
det inte fanns någon behandling för folk med
tillstånden det är framtaget att behandla
… hur skulle det då gå?

Sluta ge dom till småkids utan att ha koll på
vad som händer. Eller till folk med problem
som inte ska behandlas med SRRI.
Man ger väl inte annan medicin till folk utan
att de behöver den och att kollar att den funkar.
“Här ta lite av den här hjärtmedicinen och ta lite
insulin och lite cancer-medicin samtidigt, så blir det nog bra!”

Vet folk hur mycket självmorden har gått ner
sedan SRRI började behandla människor?
Tror dom att det ökat eller? Inte direkt!
Är det något nytt att SRRI inte ska ges till
barn förutom i enstaka fall och då ha en
noggrann uppföljning hur personen mår?

Är tillstånd som kan spåras till hjärnan
något som ska ignoreras och som “alltid”
kan lösas genom promenader och skaffa
husdjur? Knappast. Folk behöver sluta
se på det som något som är “på låtsas”.

Medicin, i kombination med kunskap,
och viljan att ta sig ur någonting funkar
för mig. Dvs, jag tänker inte låta panik
stoppa mig, men utan Zoloft kunde jag
inte göra mycket för att mitt tillstånd
var så extremt, jag hade så mycket
post-trauma att jag nästan ständigt
skakade i kroppen av rädsla och stress.
Jag gick ner 10 kilo.
Jag hade panikattacker varje dag och
jag kunde inte sova, jag var så spänd och
orolig. Paniken ledde till ännu mer agoraphobia
och jag kände mig pinsam. Allt som har med
huvudet att göra ska ses som ‘påhittat, galet och knäppt’.

Jag tänker inte ignorera all kunskap som
finns om panik och agoraphobia, inte ignorera
de bevis som pekar på den biologiska sårbarheten
(båda sidorna av min släkt har panikångest problem)
och varför vissa drabbas av det i kombination med
traumatiska upplevelser, ignorera hur amygdalan
funkar och hur Zoloft t.ex behandlar tillståndet
så man kan ta sig ur det.

Igen, allt är inte svart/vitt.

Vi får inte betrakta panikångest som en svaghet.
Det är ett tillstånd som kräver behandling (och här kan
svaren vara många, ja men att säga att SRRI inte funkar är
fel) och går att bota.

Om medicinen har bra effekt så kommer din allmänna ångest-
och spänningsnivå att successivt sjunka och du får en chans
att träna bort eventuella fobier och hitta ett nytt tankemönster utan
katastroftankar.

Mellan två till tre procent av befolkningen lider
av paniksyndrom, men sjukdomen är dubbelt
så vanlig bland kvinnor som bland män.

Signalsubstansen serotonin har en viktig roll vid
behandling av paniksyndrom.
Det går utmärkt att kombinera psykoterapi med läkemedelsbehandling.

Om din agorafobi är mycket handikappande så kan du,
förutom medicinsk och/eller psykoterapeutisk behandling,
även söka stöd från din kommun i form av färdtjänst,
enligt Färdtjänstlagen och ledsagning, enligt Socialtjänstlagen
eller Lagen om stöd och service, LSS.

***

Såklart kan alternativa metoder också hjälpa,
men för mig hjälpte de endast när jag fick
behandling mot agoraphobian och kunde
tänka rationellt igen och inte bli “överrumplad”
av panik hela tiden. Avslappningsövar t.ex
fungerade inte alls innan, oavsett hur mycket
en pro-terapeut försökte. Det går inte betala
800:- per gång för något som inte ger någon
effekt.

Oftast hjälper en KOMBINATION av behandlingar,
även medicinsk för att allt ska ha effekt.
Alla är dock olika, och reagerar olika,
så hitta en metod som fungerar för dig.

Jag tror på att ta reda på så mycket som
möjligt själv och inte tro att en läkare
ska ge en alla svar, för de har ingen koll på
vad som händer och följer inte upp patienter
speciellt mycket.

Läkare och terapeuter snackar skit om varandra
förresten, så att ha en bra dialog och få hjälp
från båda håll samtidigt tyckte jag verkade ganska svårt.
“Mediciner är onödigt” Vs. “De bara snackar en massa blaj”.

Jag får ofta mail från folk som inte vågar säga
till människor runt omkring sig att de har panikångest,
eller att de behandlas med Zoloft för att de tror att
alla ska reagera negativt. Det är trist. Därför är jag
öppen om mina panikproblem även om reaktionerna
kan vara negativa.

Jag hade så mycket panik/agoraphobia att jag inte
kunde ta mig till skolan redan när jag gick i gymnasiet.

Det gick flera år och -ingen- kunde sätta fingret
på vad som var problemet. Kunskapen om agoraphobia
är väldigt låg, vilket är synd. Ju längre man har det
obehandlat desto svårare blir det att bryta.
Så jag blev min egen “expert” på det och har tagit mig
väldigt långt från vad jag trodde jag vågade och jag tänker
-inte-ge upp.

A while ago I read an article about 13 year olds going to discos and getting “undressed” = hot pants and white shirts buttoned up. What I think is annoying is that it’s always only about the girls and what we aren’t allowed to do or wear, not about why our looks and sexuality is ‘owned’ and judged by men. Many young girls want the boys to like them, so they say they are anti-feminists and like being pretty. Sigh.

“It’s too bad they dress like that, the boys grab them and call them whores” an adult commented. We know they ask in court “- What did you wear that night” to girls that has been raped. It’s always the girls fault. I don’t think 13-year old kids should run around in almost no clothes in public and “act like porn stars” but where do you set the limit how girls can dress? And why is it never the 13 year old boys attitude that’s up for discussion?

All my teen years I covered up in turtleneck shirts or too big clothes. I had the idea that if you had any ‘girly’ outfits you were stupid, a bimbo and probably would be called a whore and I was ’smart’, I couldn’t do anything like that! Being a “girl” was “weak” and just an object. That’s fucked up! I hated the “magazines for men” and their everyone looking the same girls who had nothing intelligent to say except they were sooo happy to be “the girlfriend of the year” or talk about how they of course didn’t care for feminism. Oh and her boyfriend was reeeeally proud as well.

My pictures people sometimes think are “provocative” or they “don’t understand why” - but they are not taken by men, not styled by men, not done just for men. It’s one way of expressing myself and everyone can think what they want of course but there are actually a lot of different pictures in my self portrait series. Everything from being sad, without make up, nerdy, happy, “sexy”, playful, bored, “smart”, playing with stereotypes… because there -are- different sides of me just like all girls. What a surprise! That one should repress and hide away yourself as a grown up is something I can’t agree with. So they don’t understand what? That I am a human being? A sexual being? Just like… um… every one of you?

I’ve been interested in sexuality and art since I was young and it always felt like something I should hide away, it wasn’t “ok”. I could talk about animal rights, feminism (without sex stuff) and refugee situations all over the world. I could read political magazines and look at serious paintings but NOT for fucks sake mention or act or show anything of my other sides. And if I did, I would just get stupid responses anyway - all these patterns we can’t pretend are easy to break.

One of the projects I want to do is a a “sexy series”, in different styles with all sorts of people I know because they also agree that the ’sexy’ bit has been kidnapped from us, either you are a bimbo or you’re smart. And if you are the least part ’sexy’ - then you must feel bad about yourself, or you’re just doing it for the guys and here comes the blame, blame, blame = boring.

I think grown ups do have to set rules for children. I think they just don’t give a shit sometimes which is a shame. 13 is very young and I don’t think they ‘get’ everything. But if you’re grown up and you do let your sexuality be a not totally hidden away part of yourself (even if most of it is still private), that you automatically become a stupid whore, that’s a problem and the solution is NOT that all girls should cover up.

I read a column today that was going on about how we all should protest and not let anyone be an “object” in any way. That’s never going to happen. We can’t pretend we aren’t objects as well as many other things. To not JUST be an object is what I think we all should be, both women and men, we are much more. Beauty is in the eye of the beholder and we can’t pretend we’re not drawn to certain “objects” that would be a lie. I’m a feminist, but to label ’sexy’ and ‘undressed’ as always being ’sexism’ and ‘bad’ isn’t something I agree with. I think everyone should express their different sides, and do what they want. I think everyone should be allowed to feel “fill in whatever you want here”.

The whole attitude is fucked up. That the girls always should think about what they’re wearing. The men never seem to be in the discussion, that maybe their habitual ways of thinking about women are fucked up and that they do need to respect women as human beings, no matter what they are wearing.

I can’t believe that 2008 many discussions about feminism I’ve seen online in the popular blogs in Sweden still goes like this still “Oh I hate feminists and girls that doesn’t care about their looks, feminism is just ugly girls that doesn’t shave their legs” - pathetic. I don’t give a shit if someone shave their legs or not. It’s good to not agree about every little thing and we never will but we -can- agree about a whole lot of stuff. There’s enough women-haters out there so stop hating on each other.

Teenagers I’ve talked feminism with started saying things like “If a girl was working in the woods, she could carry less wood than the male, should they still have the same paycheck? Noway! ” GET REAL! You get the point about equality, it’s not about every damn little thing you can come up with. Young boys told me “The only thing women can do well is giving birth!”. The whole attitude was that women wasn’t equal to men, where do these young people get that idea? They didn’t even seem to know themselves. Has it only to do with what we are wearing? Would these problems go away if we forbid being ’sexy’ or all girls covered up? If porn would go away? Sometimes the columns I read seem to think so, but I don’t. It annoys me again how they seem to think it’s “ok” to repress girls - in different ways. I think we should be both brains and body ’cause you know… they’re attached.

“I didn’t really discover myself sexually until my early 30’s…
and I’m sure I still have some growing to do. It’s a life-long process,
sadly stunted by our fucked society I think.
Good on you for being proactive in finding yourself…all aspects.”