Jag har stannat kvar på Galleriet för att det började spöregna ute och jag tänkte att det skulle gå över. Fast det gör det inte och det slutar med att jag hoppar in i en bil och tar mig tillbaka till studion. Men innan dess har jag pratat om mina böcker och pratat om svårigheten med att få till en utställning. Är man ung tjej och konstnär (och inte bara “kommersiell blaha”) och vill ställa ut sina bästa personliga dokumentära bilder är det i princip omöjligt. Om man nu inte vore rik. Gallerierna har inga pengar. Att hitta en sponsor är lättare sagt än gjort. Men om jag gör det är jag välkommen för mina bilder är bra. Det får man inte säga, men jag gillar mina bilder. Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att hitta en känsla man gillar och gå på den. Jag skiter i teknik och prylar och jag bryr mig om människor och ljus. Passion. Pepp.
Företag kan lägga ner hundratusentalskronor på diverse marknadsföring men fattar inte att folk gillar företag som visar att de inte bara bryr sig om att hova in folkets cash utan att ge tillbaka också speciellt de som jobbar med deras produkter, det kanske vore en smart idé (!) att synas som en good guy. Har man en färdig utställning är det inte svårt att skicka den vidare förklarar galleribossen Mia Klintewall, mina bilder i fem, sex städer nästa vår hade inte varit omöjligt. Jag hade kunnat ställa ut på Galleri Kontrast redan i november, ja om det nu inte vore omöjligt att överleva som konstnär i Sverige. Kanske om man räknas till gubbgänget som kan få alla stipendium och priser, men det gör jag inte. Det är som det är.
” - Vi kunde göra en fin utställning av de här bilderna” säger JH Engström och Anders Petersens gamle assistent på galleriet. Samtidigt kikar just Anders Petersen in genom dörren och är på hetsig jakt på ett bord. “Lugna ner dig ett par hekto” manar assistenten och återvänder till en av mina fotoböcker. Ett under att mina fotoböcker ens är tryckta även om PR för dom inte existerar. Petersen har en workshop. Jag önskar att jag kunde ha en workshop för alla unga tjejer som mailar mig och vill ha pepp och idéer om foto. Men utan pengar går det inte göra så mycket. Och kunde jag ha en vernissage, sälja några av printarna… kanske kunde lägga tid på att istället för att ha ont i magen kunna jobba på nya grejer non-stop. Det gör jag, men mycket annat tar tid och Stockholm är dyrt. Jag kunde bo på en gård i Norrland som Frida Hyvönen som nyligen pratade i “Sommar” men inte än.
Fotomässan 2009 närmar sig och det är troligt att jag kommer vara där - om jag får som jag vill. Minst en utställning ska jag ha. Helst skulle jag velat ha två. En med mina dokumentära bilder från min bok “Emotions” på Galleri Kontrast och en med bilderna från “Suspended” på Fotomässan. Och kanske även en med mina personligare artistbilder nånstans, många bilder som inte setts av någon ännu. Men det kanske blir så en vacker dag. Kanske om jag byter kön, blir gubbe, har lidit nog. Vem vet. Det är bara att fortsätta pyssla, göra allt själv, inte ge sig. Fota, fota, fota. Hoppas att en sponsor en dag dyker upp och säger, hej vi kom på att vi kanske skulle tjäna på att sponsra dig (för allt som räknas är ju vad man tjänar på saker). Eller - Hej vi vill ge dig ett stipendium för du är ju ung tjej från norrland som kämpar hårt och vinner mot agoraphobia varje dag och tycker det vore kul att se vad du kunde skapa nästa år. Det är tur att det finns några få personer som varit mentor och peppande och hjälpt till senaste åren, er är jag evigt tacksamma och det vet ni. Tack.
“Men kan du inte börja plåta ’som man ska’ göra? Vara mer kommersiell? Mer glamour? Mer reklam? Mer hej studiofotografering, ja jag vet att du tycker det är skittråkigt och vad skulle du tillföra där med din stil men pengarna, pengarna!” Nej, nej, nej. Inte intresserad. Så då är det bara att fortsätta.
Kul när en av mina favorit fotografmänniskor Micke Berg skrev till mig tidigare i sommar via min sajt. Han kollade på mina bilder och sa att det var bra jobbat att få ut böckerna. Han skrev att jag hade en snygg dynamisk bildstil, många järn i elden, natur, sex, självporträtt, barn. Att jag skulle säga till om jag gjorde något, som en utställning, så skulle han göra reklam för mig. Jo du Micke, den dagen jag får till en utställning och inte går i KK så hör jag av mig. Jag fick en av Bergs böcker av en gammal fotografpolare som tyckte att mina tankar om foto påminde om de i boken. Ja.
Exempel från artikel på Fotosidan *klick*:
“Om Micke Berg vore den sorts person som formulerar affärsidéer skulle det kanske låta så här:
1. Inrätta ditt liv som du helst vill ha det, så att det blir rikt och meningsfullt. Men spendera så lite pengar som möjligt.
2. Fotografera allt som intresserar dig i den vardag du skapat. Gör böcker och utställningar av bilderna och lev på de pengar det kan ge.
3. Undvik att arbeta på beställning, i synnerhet om du inte känner så starkt för ämnet att det blir personligt.”
Inte så jävla lätt men va fan ska man göra.
